Livet med CRPS typ 1

Idag vill jag hem! 

Jag började med att säga till tidigt på morgonen så katetern drogs vid femtiden på morgonen för att möjliggöra hemgång. Jag har inte inte varit uppe någonting alls sedan jag fick gipset. Dessutom har man ökat catapresan dosen något så jag var rädd att jag skulle bli yr och svimma, något jag gjort tidigare gånger. 

På morgonen kom sjukgymnast och arbetsterapeut. Jag hade inte fått någon sko att gå på med gipset och man visste inte riktigt hur. Så avdelningsortopeden var och tittade på gipset och funderade lite. Innan dom ringde till gipsteknikern som kom med en vanlig gipssko som inte alls fungerade, detta på grund av kilen som finns under mitt gips. Vi fick testa med en annan sko som också hade en kil och de gick bättre. Gipsteknikern berättade också att de inte hade varit helt enkelt att gipsa min fot pga alla felställningar. 

Läkaren på avdelningen kom också förbi och jag sa att jag ville hem, läkaren sa att de var också planen förutsatt att jag klarade av att gå upp. 

Sjukgymnasten kom tillbaka och jag fick gå upp och gå. Jag skulle belasta på min CRPS fot, på gipset. De gick att sätta ner den med oklar mycket belastning. De gick ändå bättre än väntat att gå. Jag gick till toaletten och sedan tillbaka. 

På grund av att jag har några trappor till entren till vårt hus ville dom att jag skulle testa gå i trappor så de gjorde jag med sjukgymnasten med varierat resultat. Jag gjorde på mitt sätt, inte på rätt sätt. Dom var inte så imponerande över detta. Jag kan och vågar inte lägga tillräckligt med belastning på benet för att kunna klara av att gå i trappor, de blir kaos då. De gör brutalt ont om jag lägger för mycket belastning på benet även om de är gipsat. Jag var inte speciellt yr när jag var uppe och gick någon gång. 

Äntligen kunde jag åka hem! Som vanligt någon dag mer på sjukhus än jag tänkt mig. Jag sa precis innan jag sövdes att jag ville hem samma dag, narkosläkaren bara nu tar vi en sak i taget....