Onsdag 10/1 Nytt gips
I onsdags var de äntligen dags för nytt gips.
Gipsen görs på operation i narkos på grund av att jag har alldeles för ont för att kunna röra på min fot själv och än mindre att någon ska kunna göra ett gips på mig när jag är vaken.
Jag var första patienten på salen för dagen, jag träffade ortopeden på morgonen som gjorde en pil på mitt ben och sen pratade vi lite om hur vi skulle göra gipset, mer stöd för tårna och försöka förhindra skav på hälen.
Sedan var de dags att sövas på op-salen, jag han träffa ortopeden där också innan jag somnade. Där diskuteras med opssk om jag själv hade kunnat ta av och tvätta foten. Jag bara nja, jag har ju ett avtagbart gips så egentligen hade jag kunnat de om jag inte haft så jäkla ont, så nej på den. Så opssk skulle tvätta och göra vid min fot när jag ändå sov. De var lite roligt när opssk sa de till ortopeden att jag hade sagt nja på att jag kunde göra de, ortopeden känner mig och vet att jag inte kan göra detta.
Jag fick som tidigare gånger ketanest infusion under narkosen och även postoperativt. Denna gången vaknade jag och mådde ganska ok. Jag började sedan må mycket illa. Fick en del läkemedel mot illamåendet.
Jag träffade sedan ortopeden igen, man hade hittat något litet tryck märke på foten, inget som var något. Man hade kunnat gipsa foten i 90 grader, så de var bra.
När man höll på att trappa ut ketanest infusionen fick jag ett jätte smärtgenombrott. Jag hade nyligen fått catapresan. Så de enda de ville ge mig var 10 mg oxynom i tablettform, så jag tog de, de hjälpte inte, jag mådde ännu mer illa och fick ännu mer ont. Sedan kontaktade man narkosläkaren och man startade ketsnest infusionen igen och gav mig en större dos catapresan och då hävdes den värsta smärtan och man kunde sedan trappa ut ketanest infusionen igen.
Jag mådde mycket illa och var väldigt trött. Narkosjouren tyckte inte att jag kunde gå hem för jag kunde ju inte städa och diska. Jag ville hem. När ketanest infusionen var avstängd och jag inte fick mer ont, så drog man katetern och jag kunde så småningom kissa. Denna gången mådde jag mycket sämre än sist, jag åkte rullstol ut i bilen. Jag mådde mycket illa. Jag kom hem.