Väntrum, hur hanterar man platsbrist?
Idag var jag hos tandläkaren, där är ett mindre väntrum med begränsat antal platser att sitta ner på närmare exakt sex platser och väldigt väldigt trångt att ta sig in och ut till platserna längst in.
När jag kommer så är där en medelålders person som sitter närmst ingången och när han ser mig flyttar han sig och säger "de var ett jäkla flyttande". Jag sätter mig på platsen och säger "tack".
I efterhand har jag reflekterat kring hur han sa "de var ett jäkla flyttande" var de på grund av att jag kom och ställde till besvär? Eller för att han som inte har svårt att flytta sig behöver anstränga sig lite extra för att flytta sig för att göra så jag får sitta utan att krångla mig in? Var de egentligen så snällt att han flyttade sig med den kommentaren? Eller han bara var lite sarkastisk? De har man ingen aning om.....
Efter detta var väntrummet fullt. Då kommer där en äldre man med en från kommunen, gissningsvis hemtjänsten. Den äldre mannen går med en käpp. De finns ingen plats för honom att sätta sig på. Ingen vill heller ge honom någon plats att sitta på. Efter ett tag kommer en till receptionen och ber honom vänta kvar i väntrummet, men där fanns ju ingen plats för honom att sitta...
Ur ett etiskt perspektiv, skulle jag som är yngst och har svårast att förflytta mig rest mig upp och gett platsen till den äldre mannen med käpp? Eller skulle personen som flyttade sig när jag kom, rest sig upp och gett den äldre mannen platsen?
I efterhand har jag funderat på att de hade varit fräckast och jag reste mig upp och gav den äldre mannen platsen? Detta gjorde jag dock inte i stunden för jag har svårt att stå och väldigt ont.
För er som inte vet, kan jag inte belasta mitt höger ben och förflyttar mig med kryckor och har en CCO på högerbenet som är typ ett avtagbart gips.