Ett år med ryggmärgsstimuleringen
Idag har jag levt med min ryggmärgsstimulering i ett helt år!
Tänk att de är ett helt år sedan den där tisdags morgonen vi gick upp klockan halv tre och op duschade och var som vanligt några timmar för tidigt på sjukhuset...
Jag vågade inte tro på att de skulle bli någon operation förrän operatören kom och ritade på mig. Min operation gjordes akut när de var som flest covid smittade i regionen.
Jag minns när jag bara ville hem efter operationen, när jag själv läste op berättelsen innan läkarna kom och informerade mig, när jag redan hade läst vilka läkemedel de hade skrivit recept på och när jag skulle gå på toaletten på uppvaket och inte orkade vänta på att där skulle komma någon sjuksköterska så jag själv kopplade bort droppet och gick på toaletten. De väckte lite reaktioner.
De bästa med ryggmärgsstimuleringen är att den tar bort den värsta av min smärta, den BOTAR inte på något sätt min sjukdom men den lindrar min smärta. Jag kan vara uppe och göra saker, jag är inte sängliggande som jag var för ett år sedan, jag kan delvis belasta lite mer på min fot.
Nackdelen är att jag måste bära med mig en tegelsten alltid (fjärrkontroll). En annan nackdel är att jag inte får gå igenom säkerhetskontrollen på flyget och de blir manuell kontroll och de blir beröring där och de klarar inte mitt ben och fot riktigt av vilket kan bli lite problematiskt ibland. En annan nackdel är att jag måste laddas en och en halvtimme i veckan och laddpucken på bilden dör av överhettning för jämnt för jag är för varm av mig...
Men jag ångrar ABSOLUT inte de och de är HELT klart värt de. Min ryggmärgsstimulering har under detta året ALDRIG varit avstängd den är på 24/7.